Jag svek dig..
Även fast du inte finns längre, så har jag svikit dig. Jag minns vårat sista löfte till dig.. Och jag kan inte påstå att vi hållt det. Önskar vi hade gjort det, för jag vet att du inte hade velat något hellre. Du hatade verkligen när matte och husse var ovänner.. Det var det värsta du visste. Vill bara spola tillbaka tiden, och göra så vi inte for till det där jävla Högträsk.. Men det går inte.. Jag har inte ens varit till dig sen jag begravde dig, min bästavän, men det är bara det att jag inte klarar av det. Vill inte fara dit, vill inte få bilderna i skallen igen.. Vill inte minnas att du tog dina sista andetag där, i mina armar. Jag vill inte minnas det.. Vill inte minnas att jag ringde husse och sa att du inte fanns mera. Det var så overkligt. Vem hade kunnat tro att du skulle lämna oss redan? Inte ens 5 månader gammal? Och varje dag anklagar jag mig själv för det. För att jag for dit. För du var husses favorit.. Tror inte han älskat någon mer än han älskade dig. Så det samtalet, det var det värsta jag någonsin gjort.. Men jag är 100% säker på att du finns hos mig ännu, hos oss, fast på ett helt annat sätt.. Du lämnar oss aldrig. ♥ Jag hoppas vi ses igen Kiwibejbis!!!
