Haha, ja, det är lika deprimerande varje gång vi blir själv hemma för en vecka framåt. Tänk att man aldrig vänjer sig? Trots att de vart så i säkert 2,5-3 år tidigare i vårt liv. Och jag minns att jag kände samma ängslighet då som nu! Är väl kanske ändå lite annat nu, hus och en underbar unge. Fast är egentligen bara första dagen och dom här mörka kvällarna som är nu på höstern/vintern som är värst. Annars är det som vanligt tycker jag! Dagarna rullar på och oftast har vi fullt schema. Även i veckan.
Nu har jag då röjt undan för dagen och tänkte titta lite Fjällbacka Morden och käka popcorn. Har inge annat smarrigt att äta. Måste nog åka i väg och handla i morgon inför veckan. Så man överlever matmässigt i vart fall.
