2 December
Det är så skönt att äntligen ha lite snö här hemma! Annars har man ju fått njuta till fullo när man kommit upp till Gälka, då den tidigare bara kommit för att INTE stanna. Får väl se hur det blir denna gång. Men vi får hoppas på det bästa! Så Klara är nöjd. Och jag med, det är mycket ljusare ute och man får mer julkänsla.
Förövrigt har jag konstaterat en grej, något som vuxit fram under senare tiden. Det är ju hur värdefull tiden med sitt barn är. Jo tjena, ingen nyhet, det växer ju så det knakar och man vill ta vara på varenda stund. Men tänkte mest på det här med jobb och barn. Jag förstår verkligen inte hur pappan klarar av att vara ifrån henne varannan vecka, jag skulle ju på riktigt avlida. Visst, han har i och för sig inga val heller och är van vid det, för att det alltid varit så. Medans jag först var hemma 11 månader, egentligen 15 månader, började smygjobba lite efter 11 månader några dagar i månaden när jag hade barnvakt. Sedan har jag pluggat på distans i snart 10 månader.
Vilket gett mig möjligheten att lämna kl.9.00 varje dag, hämta kl.15.00, sommarledigt från dagis i 10 veckor, och ha en ledig vardag från plugg/dagis då och då och ha mysdag med pigan. Förstå vilken lyx det varit och hur mycket extra tid jag fått med min fina unge tack vare det. Och tack vare hennes pappa, för det hade ju aldrig gått utan honom. Det är ju som hugget i sten.
Och sen en månad tillbaka har jag återigen börjat jobba lite smått samtidigt som jag pluggar, men fortfarande som vikarie vilket gör att jag kan styra mina dagar mycket. När jag jobbar är det 8-16 som gäller, och har vi ensamvecka så lämnar jag henne 20 min innan jag börjar och hämtar ca. 15 min efter jag slutat (eller så är hon hemma med sin pappa, beror helt på vilken vecka). Det går med andra ord ganska fort att ta sig från Sjulsmark till Piteå. Och hon är en "normal" dag på dagis, inget som ger mig dåligt samvete på något sätt. Men jag tycker att det är tillräckligt länge, och vill absolut inte få det till något senare än så. Hon är ju ändå liten ännu, och tiden är värd guld varje dag. Vill inte att hon ska vara mer där än hemma (även om det ibland kanske måste bli så). Då inge illa menat, hon har världens bästa förskola och fröknar. Där trivs hon super bra.
Än så länge har det bara hänt ytterst få gånger, att hon är där på tok för sent. En sån dag var igår. Jag skulle hämta henne kl.16, för trodde jag skulle hinna hem tills dess. Men allt gick inte som planerat där i Luleå och jag hämtade först 17.10, jag grät nästan för att jag tyckte klockan var så mycket. Nu skulle ju nästan hela dagen vara borta innan vi väl ätit middag. Det tog mig alltså 40 minuter att köra från ett ställe i Luleå, i rusningstrafik, hem till Sjulsmark, och det gick säkert för fort också. Bara negativt.
Det var igår jag insåg att jag faktiskt inte vill ha en tjänst som är på 100%, ett heltidsarbete, med 40h i veckan, förrän om något år när hon är äldre och har sitt. Ja men typ sexårs, den åldern. Jag skulle inte kunna få ro i huvudet om jag bara får vara med henne 2-3 trötta timmar om kvällen. Då har jag mycket hellre ett deltidsarbete (kanske med några nätter, för då sover hon ju ändå). Det är så få år som hon är liten och jag känner att tiden med henne är värd mer än vad ett heltidsarbete ger mig, även om det påverkar allt som heter ekonomi och pension och allt sånt där skit. Men huvudsaken är ju att jag klarar mig, för det gör jag. Jag hinner arbeta ihjäl mig senare, jag är bara 21 år och hipps vipps så är Klara stor och har kompisar efter skolan och sin egen fritid. Ni förstår?
Sen så har vi den livsstilen att jag faktiskt är själv varannan vecka och inte kan tänka att hennes pappa hämtar henne tidigare idag så jag kan jobba senare, eller jobba en kväll. Men jag har ju valt det själv. Och visst är ju jag den som drabbas, jag tycker däremot inte att det är något negativt för jag lider inte. Därför klagar jag inte av MÅNGA olika orsaker, bra saker. Istället har vi han hemma en hel vecka och Klara slipper då dagis många dagar trots att jag kanske jobbar. Och då kan jag verkligen lägga ner alla tankar på att klockan hinner bli sent, eller att jag missar en hel dag, då gör det inte alls lika mycket. För då vet jag ju att hon iallafall fått komma hem normal tid eller rent ut sagt fått en hel dag hemma. Så det är på det sättet det är. Jag offrar lite för hans skull, men jag får alltid tillbaka det på ett eller annat sätt.
Därför tycker jag att tim.vikariatet jag har nu är bra, där är skiften 8-16 eller natt. Och både funkar för mig, förutom natt då när gubben är och jobbar. Så just tiderna och skiften funkar väldigt bra, samtidigt som jag trivs där! Det är med andra ord något i den stilen jag söker efter när jag söker ett jobb. Att dagarna ska funka, att dom inte ska bli för långa, eller snarare för korta, det beror på hur man ser på saken. Så av den anledningen kanske inte mitt "yrke" är det bästa till hur jag vill ha det, då det sällan är bara dagtid. Beror på hur tur man har. Nu har jag haft tur (igen) att hitta skift som funkar, för skift ger en oftast lediga (var)dagar i gengäld. Det gäller bara att ta det vidare till nästa steg nu! Hitta en fast rad :-)
Sånt här har jag inte alls tänkt på tidigare, inte ens nästan. Vilket också leder tankarna till hur mycket man underskattat att bo i samma ort som mommo, det är något jag dock tänkt på ända sedan vi flyttade från Gällivare för 1,5 år sedan. För jag och min syster vi slapp fritids/sena dagar hela vår uppväxt tack vare fammo och mommo. Men samtidigt så skulle vi i dagsläget inte "kunna" bo där. Eftersom hus är självklart för oss, och ett hus i den "klass" vi har idag skulle kosta över 1 miljon TILL där borta och det skulle helt plötsligt vara lika dyrt som att bo i en lägenhet. Så skulle det här huset stå i den kommunen skulle det vara 3 gånger så dyrt, vilket gör intresset väldigt svalt (och tanken på att priserna en "vacker" dag, kanske kommer sjunka, det känns ju inte heller så jätte kul om man nu krängt lös något för flera miljoner). Man vill ju bo billigt ;-) och har man en billig bil så kostar det inte mycket att åka upp heller och hälsa på varannan helg.
Så ja tack, mammsen (barnvakten) får gärna flytta hit istället (det är mycket finare här!) så blir det perfekt ;-)
Förövrigt har jag konstaterat en grej, något som vuxit fram under senare tiden. Det är ju hur värdefull tiden med sitt barn är. Jo tjena, ingen nyhet, det växer ju så det knakar och man vill ta vara på varenda stund. Men tänkte mest på det här med jobb och barn. Jag förstår verkligen inte hur pappan klarar av att vara ifrån henne varannan vecka, jag skulle ju på riktigt avlida. Visst, han har i och för sig inga val heller och är van vid det, för att det alltid varit så. Medans jag först var hemma 11 månader, egentligen 15 månader, började smygjobba lite efter 11 månader några dagar i månaden när jag hade barnvakt. Sedan har jag pluggat på distans i snart 10 månader.
Vilket gett mig möjligheten att lämna kl.9.00 varje dag, hämta kl.15.00, sommarledigt från dagis i 10 veckor, och ha en ledig vardag från plugg/dagis då och då och ha mysdag med pigan. Förstå vilken lyx det varit och hur mycket extra tid jag fått med min fina unge tack vare det. Och tack vare hennes pappa, för det hade ju aldrig gått utan honom. Det är ju som hugget i sten.
Och sen en månad tillbaka har jag återigen börjat jobba lite smått samtidigt som jag pluggar, men fortfarande som vikarie vilket gör att jag kan styra mina dagar mycket. När jag jobbar är det 8-16 som gäller, och har vi ensamvecka så lämnar jag henne 20 min innan jag börjar och hämtar ca. 15 min efter jag slutat (eller så är hon hemma med sin pappa, beror helt på vilken vecka). Det går med andra ord ganska fort att ta sig från Sjulsmark till Piteå. Och hon är en "normal" dag på dagis, inget som ger mig dåligt samvete på något sätt. Men jag tycker att det är tillräckligt länge, och vill absolut inte få det till något senare än så. Hon är ju ändå liten ännu, och tiden är värd guld varje dag. Vill inte att hon ska vara mer där än hemma (även om det ibland kanske måste bli så). Då inge illa menat, hon har världens bästa förskola och fröknar. Där trivs hon super bra.
Än så länge har det bara hänt ytterst få gånger, att hon är där på tok för sent. En sån dag var igår. Jag skulle hämta henne kl.16, för trodde jag skulle hinna hem tills dess. Men allt gick inte som planerat där i Luleå och jag hämtade först 17.10, jag grät nästan för att jag tyckte klockan var så mycket. Nu skulle ju nästan hela dagen vara borta innan vi väl ätit middag. Det tog mig alltså 40 minuter att köra från ett ställe i Luleå, i rusningstrafik, hem till Sjulsmark, och det gick säkert för fort också. Bara negativt.
Det var igår jag insåg att jag faktiskt inte vill ha en tjänst som är på 100%, ett heltidsarbete, med 40h i veckan, förrän om något år när hon är äldre och har sitt. Ja men typ sexårs, den åldern. Jag skulle inte kunna få ro i huvudet om jag bara får vara med henne 2-3 trötta timmar om kvällen. Då har jag mycket hellre ett deltidsarbete (kanske med några nätter, för då sover hon ju ändå). Det är så få år som hon är liten och jag känner att tiden med henne är värd mer än vad ett heltidsarbete ger mig, även om det påverkar allt som heter ekonomi och pension och allt sånt där skit. Men huvudsaken är ju att jag klarar mig, för det gör jag. Jag hinner arbeta ihjäl mig senare, jag är bara 21 år och hipps vipps så är Klara stor och har kompisar efter skolan och sin egen fritid. Ni förstår?
Sen så har vi den livsstilen att jag faktiskt är själv varannan vecka och inte kan tänka att hennes pappa hämtar henne tidigare idag så jag kan jobba senare, eller jobba en kväll. Men jag har ju valt det själv. Och visst är ju jag den som drabbas, jag tycker däremot inte att det är något negativt för jag lider inte. Därför klagar jag inte av MÅNGA olika orsaker, bra saker. Istället har vi han hemma en hel vecka och Klara slipper då dagis många dagar trots att jag kanske jobbar. Och då kan jag verkligen lägga ner alla tankar på att klockan hinner bli sent, eller att jag missar en hel dag, då gör det inte alls lika mycket. För då vet jag ju att hon iallafall fått komma hem normal tid eller rent ut sagt fått en hel dag hemma. Så det är på det sättet det är. Jag offrar lite för hans skull, men jag får alltid tillbaka det på ett eller annat sätt.
Därför tycker jag att tim.vikariatet jag har nu är bra, där är skiften 8-16 eller natt. Och både funkar för mig, förutom natt då när gubben är och jobbar. Så just tiderna och skiften funkar väldigt bra, samtidigt som jag trivs där! Det är med andra ord något i den stilen jag söker efter när jag söker ett jobb. Att dagarna ska funka, att dom inte ska bli för långa, eller snarare för korta, det beror på hur man ser på saken. Så av den anledningen kanske inte mitt "yrke" är det bästa till hur jag vill ha det, då det sällan är bara dagtid. Beror på hur tur man har. Nu har jag haft tur (igen) att hitta skift som funkar, för skift ger en oftast lediga (var)dagar i gengäld. Det gäller bara att ta det vidare till nästa steg nu! Hitta en fast rad :-)
Sånt här har jag inte alls tänkt på tidigare, inte ens nästan. Vilket också leder tankarna till hur mycket man underskattat att bo i samma ort som mommo, det är något jag dock tänkt på ända sedan vi flyttade från Gällivare för 1,5 år sedan. För jag och min syster vi slapp fritids/sena dagar hela vår uppväxt tack vare fammo och mommo. Men samtidigt så skulle vi i dagsläget inte "kunna" bo där. Eftersom hus är självklart för oss, och ett hus i den "klass" vi har idag skulle kosta över 1 miljon TILL där borta och det skulle helt plötsligt vara lika dyrt som att bo i en lägenhet. Så skulle det här huset stå i den kommunen skulle det vara 3 gånger så dyrt, vilket gör intresset väldigt svalt (och tanken på att priserna en "vacker" dag, kanske kommer sjunka, det känns ju inte heller så jätte kul om man nu krängt lös något för flera miljoner). Man vill ju bo billigt ;-) och har man en billig bil så kostar det inte mycket att åka upp heller och hälsa på varannan helg.
Så ja tack, mammsen (barnvakten) får gärna flytta hit istället (det är mycket finare här!) så blir det perfekt ;-)