En repris, bara för att det är så

Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad som gjorde mest ont,
att jag åter svek mig själv eller att jag föll utan dig igen.
Vi pratade om en framtid innan vi klarade av nutid.
Vi delade ord som saknade grunder.
Är tårarna som rinner bevis nog?
Är min tystnad ett tecken?
Älskling, vi sa för alltid och tog stunden förgiven.
Du slutade kämpa för mig när jag stod där vid din sida.
Du vann bara över mig till din sida, men i krig kämpar man för varandra.
Min älskade, jag slogs för dig, mina andetag var dina, mina steg var för dig.
Jag stupade i striden för vår kärlek, och du, du bara såg mig falla.
Utan en hjälpande hand, visade du att jag i dina ögon
redan var död, utsuddad, ersatt?
Jag försökte lägga dig bakom mig, genom att vända mig om och gå.
Sådär tre steg ifrån dig kom saknaden,
och nu befinner jag mig tretusenetthundrasjuttiofem steg bort.
Det gör ondare än att slåss vid din sida och veta vad jag kan mista
än att faktiskt mista dig.
Jag kan stupa i en strid så länge striden är för dig.
Men älskling jag kan inte vända mig om och gå.
Jag sa att jag inte var kapabel till att lämna dig.
Tretusenetthundrasjuttiofem steg bort,
Där finner du mig, på platsen där
Du
Och
Jag
bildade ett Vi.
Jag är svag för dig, det kommer jag alltid vara.
Mina ben bar mig bara hit och om du är den du en gång var borde du komma snart.
Jag sitter fast här, väntar på dig.
Jag kan förlora slag och ge dig mitt liv
men det finns ett slag jag inte förlorar i..
Det är slaget som gör dig och mig till ett vi..
Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad som gjorde mest ont,
att jag åter svek mig själv eller att jag föll utan dig igen.
Vi pratade om en framtid innan vi klarade av nutid.
Vi delade ord som saknade grunder.

Är tårarna som rinner bevis nog?
Är min tystnad ett tecken?
Älskling, vi sa för alltid och tog stunden förgiven.

Du slutade kämpa för mig när jag stod där vid din sida.
Du vann bara över mig till din sida, men i krig kämpar man för varandra.
Min älskade, jag slogs för dig, mina andetag var dina, mina steg var för dig.
Jag stupade i striden för vår kärlek, och du, du bara såg mig falla.

Utan en hjälpande hand, visade du att jag i dina ögon
redan var död, utsuddad, ersatt?
Jag försökte lägga dig bakom mig, genom att vända mig om och gå.

Sådär tre steg ifrån dig kom saknaden,
och nu befinner jag mig tretusenetthundrasjuttiofem steg bort.
Det gör ondare än att slåss vid din sida och veta vad jag kan mista
än att faktiskt mista dig.

Jag kan stupa i en strid så länge striden är för dig.
Men älskling jag kan inte vända mig om och gå.
Jag sa att jag inte var kapabel till att lämna dig.

Tretusenetthundrasjuttiofem steg bort,
Där finner du mig, på platsen där
Du
Och
Jag
bildade ett Vi.
Jag är svag för dig, det kommer jag alltid vara.
Mina ben bar mig bara hit och om du är den du en gång var borde du komma snart.

Jag sitter fast här, väntar på dig.
Jag kan förlora slag och ge dig mitt liv
men det finns ett slag jag inte förlorar i..

Det är slaget som gör dig och mig till ett vi!




1
Annika

Fint skrivet!