4 månader och 12 dagar

Så längre har lillprinsessan funnits hos oss. Familjen känns så mycke mer komplett nu, och att dom alltid kommer ha varandra känns som en trygghet för mig. Vet ju hur mycke mina syskon betyder för mig!
 
Om än livet inte är frid och fröjd just nu, så är jag lyckligt lottad över min familj. När jag säger att det inte är frid och fröjd så syftar jag på att Klara har hamnat i sin 3-års trots, och det är det värsta jag vart med om, hon tror verkligen att hon bestämmer och äger världen. Samtidigt som Elina fortfarande är ganska liten - mycke bära, bära, bära (tungt för mig) då hon nu mera vill vara MED ÖVERALLT för nu märker hon om man går iväg, eller om hon är själv. Ja det räcker att hon inte ser en helt enkelt. Så det har definitvt varit mer fridfullt hemma. Är ganska intensiva dagar nu! Men det brukar väl vara det med barn? Och små bebisar TAR ju mycket tid, det är ju bara så det är.
 
Jag vet att det går över, bara att Elina kommer börja sitta själv kommer förändra mycket och en helt ny värld kommer öppna sig för henne och jag kanske inte kommer behöva bära i samma omfattning. Och 3-års trotsen kommer ju gå över den också. Inte idag, och säkert inte i morgon heller men tids nog. Det värsta med den är att man känner sig som en dålig förälder, då det jämt är så mycket bråk - känns som att vissa dagar går ut på det och det är trist. Otroligt mycke konflikter. Hon har en stark vilja och kan tjata ihjäl oss - vilket slutar med att vi bestämt säger nej och hon blir arg och börjar grina och skrika/smäller igen dörrar/kastar iväg saker - i vissa fall då även väcker sin lillasyster. Allt för att få uppmärksamhet och få sin vilja igenom.
 
Läste i Vi Föräldrar-tidningen att man har en konflikt med sin treåring i snitt var 10:e minut eller något i den stilen. Stämmer nog bra..
 
Medans hon ibland är en ängel av dess like och är så artig och lyssnar vad man säger. Dom stunderna är underbara. Då kan man verkligen umgås med henne och sitta och pyssla med något. TYVÄRR så är det inte så ofta som jag önskar att det tajmar så bra att Elina vilar samtidigt som Klara är på bra humör. Det händer. Men som alla förstår, så är det ingenting man kan garantera varje dag. Och det är något som tynger mig lite, att jag inte får lika mycke tid som jag vill med bara Klara. Även om hon jämt är med så blir det mer att vi leker på mina/lillasysters villkor och inte det Klara vill leka (iallafall de veckor pappa inte är hemma, när han är hemma brukar dom två fara på sina äventyr och det älskar Klara!).. Därför är det ju guldvärt att vi har dom vi har i våran närhet! Mommo och Ante är absolut bäst och jag hade aldrig överlevt utan dom. Klara har fått "semestra" själv med dom förra veckan, och det var nog bra för henne att få maximal uppmärksamhet. Sen hjälper dom ju ofta till att passa våra små när vi ska göra något eller om man bara är tokigt less och vill slita av sig håret.
 
Sen att Klara trivs så bra hos sin farfar och Jenny, och leker så bra med Maija det är också jätte skönt. Då får hon leka av sig ordentligt samtidigt som jag i dom flesta fall får dricka en kopp kaffe i lugn o ro, och prinsessorna Maija och Klara kommer överrens riktigt bra för att vara två stycken 3-åringar. Även våra kära grannar är underbara människor att ha i sin närhet. Ja, jag är tacksam över alla som hjälper oss på ett eller annat sätt. Om det inte är direkt med barnen så med annat. Och det underlättar för oss oerhört - för är min sambo på bra humör då är oftast jag också på bra humör och då är vi de bästa teamet :-D
 
 
Det är ju nu livet händer ;-)
Småbarn som ska kombineras med allting annat, som just nu t.ex. ett altanbygge. Samtidigt som vi letar efter en ny bil, har drömmar om att bygga om ekonomidelen, gräsmatta som håller på att bli en åker för att gubben tycker altan är roligare att snickra på och jag som planerar i smyg för hur Elinas rum ska se ut och försöker få tid att virka samtdigt som hemmet måste se fint ut. Många bollar i luften samtidigt! Typiskt oss. Men ändå så är det någon tjusning i att ha fullt upp. 
 

Jag och storpigan för ett år sedan! Tänk vad hon också växer.... Stanna tiden!

Halva reapriset

Sällan jag blir imponerad av reor eller ens orkar kolla på några. Finns sällan kläder kvar som faller mig i smaken eller i de storlekar jag är ute efter. Men häromveckan drog mamma med mig på stan och vi hittade massvis! Var halva reapriset på både Lindex och Kappahl och eftersom de är Gällivare vi pratar om, därifrån flyr alla på somrarna så betyder ju att ingen är hemma och går på stan där! 😉 Och de stämmer ju, när man for genom stan mitt på dagen när ja var där såg man inte en levande själ. Och annars brukar de vara smockat, om inte annat fullt på parkeringar. Så nä de var verkligen dött..

I och med de fanns de massvis med fint kvar på reorna 😃 och halva reapriset är ju helt toppen. Köpte massvis med plagg som inte gick för mer än 20-70:- (och vissa ynka 10:-) må hända de är mest sommarkläder men sommaren är ju inte slut än om än den är de i klädvärlden.

Hittade mest till Elina, och de är ju oxå så att hon behöver mest. Fyllt på i strl 62 (och även någon 68), både några sommarplagg och långärmat. Mamma hittade även massa gulligt åt båda!

En favorit så här i efterhand blev ju kjolbyxorna, dom mörkblåblommiga, Klara var sååååå söt i dom! Verkligen super fina.

Och Elinas lilla hög. Slutsumman var snuskigt billig så svårt att inte vara nöjd med fynden 😊

8 Augusti

Klaras sista sommarlovs vecka. Herregud jag får separationsångest bara av att säga de! Tänk att de redan gått 8 veckor? Och bra har de gått. Var såklart orolig om jag skulle överleva med båda två själv under ensamveckorna. Men har gått galant. Vi har ju rutin nu! Så de är klart de känns lite i mammahjärtat att lämna på dagis igen. Även fast hon trivs där så är jag ju van att ha henne hemma, har helt glömt bort hur de är att bara ha en, typ. Elina är dessutom 2 månader äldre nu och en helt annan människa så kommer bli helt annat än innan sommaren då vi kunde sitta i soffan en hel dag.

Den enda, lilla fördelen med att dagis drar igång igen är att jag får umgås lite mer med Elina. Annars hänger hon som mest med om inte Klara är iväg med sin pappa. Klara får ju sin ensamt med mig/oss på morgonen och kvällen samt alla gånger Elina vilar. Och nu finns de inte så mycke att sysselsätta oss med om dagarna heller, alla kompisar har slut sommarlov och likaså mommo och Oscar.

Eller så går jag crazy och har henne hemma resten av året 😉 skämtosido men skulle helt klart kunna de. Känns som att jag alltid vart hemma med båda två! Nä jag ska inte deppa, hon är ändå bara där 15h/vecka så behöver inte alls känna att jag överger henne. Hinner ju bara hem o vända så kommer hon hem igen!

Ungefär så här har våran måndag sett ut. I lugnets tecken, lek på deras villkor och massvis med soffmys, gofika och enkel middag i form av rester. Och när Elina viladr lunch i vagnen har jag och Klara plockat hallon i vår trädgårs. Lyxigt!

Så skööönt efter den här fullspäckade veckan som gått. Att bara gå slappa hemma..

Dom snarkar sedan länge och jag ska nog göra detsamma. Elina vaknar nog ändå snart för nattmat nr. 1, därför det känns orört att somna för att strax vakna igen. Men vi får se.. Försöker få henne att inte äta varje gång hon vaknar. Då det snart inte behövs längre. Här för nån vecka sedan vaknade hon varje eller varannan timme för att äta! Sjukt jobbigt. Men berodde nog inte på maten. Utan ville vara suga och hon ratar sin tutte så då har hon fått som hon vela eftersom alternativen var få och jag var inte sugen att kämpa med att somna om utan mat/tutte.

Verkar iaf äntligen vänt nu sen jag hittade en tutte hon gillar! Dvs. Storasyster tutte, haha den var smaskens tyckte Elina så nu suger hon mer under dagarna och håller sig nöjd längre under natten och vaknar bara en-två gånger för mat. Fast svårt o veta om de är hunger eller sugbehov på natten så de får man gå på känn. Man märker direkt om de inte vart som hon tänkt 😉