Vecka 37

Nu brinner det snart i knutarna. Vad nervös jag blivit sen nedräkning från en månad kvar till BF började. Dvs. på min födelsedag i lördags, då var det på pricken en månad tills bebis är beräknad, alltså 19 april. Det snurrar 1000 tankar, de flesta helt onödiga och nojiga, men ändå. Ett säkert tecken på att jag är nervös i allafall. Känns overkligt, läskigt, skräckblandadförtjusning, spännande, och ja, allt. Känslorna strömmar, likaså hormonerna. Är känslig deluxe, ena sekunden glad, nästa ledsen eller arg över något. Blir det inte som jag tänkt mig, eller att något jag t.ex. tänkt beställa är slut, så kan jag på riktigt lägga mig ner och grina, och skulle det inte finnas hemma den frukost jag brukar äta skulle jag inte ens vela umgås med mig själv, haha! Det är alltså en viktig del hemma hos oss just nu, välfyllt kylskåp.
 
Fast det låter kanske värre än vad det är? Jag vet inte. Vet bara att jag inte märkte av det när jag väntade Klara. Alltså humöret, och hur känslig man är. Så antingen var jag det inte då, eller så har jag blivit stabilare i humöret(?) sen jag blev mamma så nu märker jag lättare när hormonerna spökar med mig.
 
En annan sak man är nojig över är att gubben inte ska vara i närheten. Han har inte mottagning ofta på jobbet, och inte bara det, jobbet är 30 mil bort (dels drf jag far till mamma ganska mycke istället för att vara själv hemma). Så det är klart jag blir extra nervös av den tanken. GALET nervös! Kan ju inte göra det utan honom. Aldrig. Då blåser jag fan av och går hem, HAHA. Klara, tajmade in det så bra att hon kom när han hade ledig helg. Men vem säger att jag kommer ha lika "tur" denna gång + risken att det går ännu fortare den här gången är ganska stor. Så jo, jag grubblar mycket över att jag ska behöva jaga min andre hälft.. Därför skickar jag iväg han på alla långturer med skotern nu, så han inte går miste om allt för mycket. För ju närmare mitten på april det blir, ju mer dumt blir det att åka i från varann. Ni hajjar. Sen är det bara hoppas att vår "planering" håller med allt, att denna lilla ärta håller sig till sin vecka någorlunda i alla fall ♥
 


Två stycken bilder på vecka 37 (36+0) magen och den nedanför är från vecka 36 (35+3)

 
Det händer verkligen sjuuuukt mycket varje vecka nu, storleksmässigt. Min sambo om någon märker nog det mellan sina jobb och ledigveckor, haha.. Och jag märker det som mest när jag ska göra saker och ting, blir mer och mer "handikappad" och sitter oskönt mest jämt.
 
Under mitt besök hos barnmorskan förra veckan, v.36 (35+0 besök) så hade faktiskt lillis fixerat sig och ligger långt ner, huvet var inte ruckbart alls längre! Kändes lite lagomt läskigt ändå, jag som är nog nervös, hehe. Även fast det såklart inte betyder destomera när man är omföderska, kan ändå dröja tills den kommer, men betyder i alla fall att den mår gott och är redo när den bara känner för det. Så där fick jag svar på varför jag känt alla dessa extrema ilningar där nere i alla olika ben som finns, går till och med ner till låren. Sjukt obehaglig känsla! Man får alltså ilningar när dem fixerat sig och sen vrider på huvet eller är vaken och ligger och sparkas. För jag har de nästan hela tiden när den är vaken där i magen. Som sagt super läskigt! Kände aldrig dom här ilningarna med Klara. För hon la sig bara neråt, men hon hade delvis ruckbart huvud hela tiden. Senast dagen innan hon föddes när vi hade kontroll hos BM så gick hennes huvud att röra på lite. Så jag fick aldrig såna här ilningar då.. :-) 

En av få skillnader på mina graviditeter! Jaja men den ligger ju då åt rätt håll denna vecka så det är bra. Även fast det varit statusen ganska länge, tycker den där rumpan vart uppåt nästan hela tiden.
Kurvan följer jag exemplariskt, återigen. Så gissar på att jag får en bebis till i bra storlek, inte för stor och inte för liten. För ligger verkligen PRICK på kurvan och gjort hela tiden, det känns bra ändå att den växer som den ska. Även om man nu hör titt som tätt att man har liten mage av folk man möter (mindre bekanta), så är den faktiskt enorm. Eller normal storlek då kanske jag ska säga!
Blodvärdet har jag fått buckt med och det ligger på en bra nivå igen efter några tröga veckor, men var ganska förberedd på det, för så var det sist också. Men nu är det ordnat och jag ska "tåla" att förlora 1 liter blod utan att bli helt förstörd.
Sen då vikten, +20kg. Och gissar att det hinner bli något kilo till, hehe. För nu börjar man samla på sig vatten också så man ser ut som en uppsvullen jag vet inte vad. Men har behövt den viktuppgången, inför amningen också. Vet hur fort jag tappar det igen. Men märks då att det börjar bli trångt där inne nu, för jag orkar inte lika stora portioner längre. Så man får äta mindre och oftare. Och sparkarna börjar bli ganska rejäla, man ser verkligen en fot sticka ut här och där, haha de är så gulligt..
 
Annars är måendestatusen helt åt skogen. Förkyld igen! Och nu något som liknar bihåleinflammation. Bara hoppas jag lyckas göra det man kan för att lindra den så jag slipper penicillin. För gör man det i god tid så kan man slippa... Mått åt helvete dåligt idag så nu får det gärna börja vända.
 
 
Nu fick ni en stor update om mig och magen!
1

Äntligen är den här!

Äntligen är vår nya vagn uthämtad! Bäbbans vagn. Som jag längtat och väntat alltså.
Vart en ganska svårslagen 22-års present, för går på riktigt inte att vara gladare än mig just nu. Jag är helt såld på den här vagnen, tokigt snygg att se på och underbar att köra! Lite materiell lycka är det faktiskt, hehe..
 
Världens bästa gubbstrutt har man ♥
Tack tack tack! Du förstår inte lyckan!
 
 
 Och med liggdelen..
 
 
Det blev alltså en Emmaljunga Supernitro i färgen Lounge Black med kromchassi, läderhandtag och svängbara ecco-hjul ♥ Liggdelen är en vanlig svart, inga konstigheter. SNYGG VA?! Den här ska vi rejsa många mil i. Vill inviga den typ nuuuuuuu. 

Bebiskläder omgång nr.2

Hade en drös "neutrala" kläder i 50/56, den som spar han har!
 
En söt kollektion på Lindex som fanns för 5½ år sedan när Oscar var liten, som sen Klara fick ärva och nu nästa lilla knott. Önskar denna kollektion fanns nu också att köpa, men man kan inte få allt här i världen. Får vara glad åt de lilla mamma hade kvar av den istället.
 
Här är favvokläderna i strl 50 från när Klara var liten.
Observera att jag menar favoritkläderna av de neutrala kläderna, ska vi börja dra in allt rosa och tjejigt blir det betydligt mycke mera ;)
 
Lilla pyjamasen jag köpt
Var de absolut första jag köpte till bebis nummer 2! Och jag lovar er att det var inte länge sen!
 
Mer och fler bilder från min vardag och alla grejer jag pysslar med finns garanterat på min instagram, har mest kamerabilder på datorn. För inte över från telefon lika ofta.. Så blir lite fördröjt här ibland.
1