Vecka 37

Nu brinner det snart i knutarna. Vad nervös jag blivit sen nedräkning från en månad kvar till BF började. Dvs. på min födelsedag i lördags, då var det på pricken en månad tills bebis är beräknad, alltså 19 april. Det snurrar 1000 tankar, de flesta helt onödiga och nojiga, men ändå. Ett säkert tecken på att jag är nervös i allafall. Känns overkligt, läskigt, skräckblandadförtjusning, spännande, och ja, allt. Känslorna strömmar, likaså hormonerna. Är känslig deluxe, ena sekunden glad, nästa ledsen eller arg över något. Blir det inte som jag tänkt mig, eller att något jag t.ex. tänkt beställa är slut, så kan jag på riktigt lägga mig ner och grina, och skulle det inte finnas hemma den frukost jag brukar äta skulle jag inte ens vela umgås med mig själv, haha! Det är alltså en viktig del hemma hos oss just nu, välfyllt kylskåp.
 
Fast det låter kanske värre än vad det är? Jag vet inte. Vet bara att jag inte märkte av det när jag väntade Klara. Alltså humöret, och hur känslig man är. Så antingen var jag det inte då, eller så har jag blivit stabilare i humöret(?) sen jag blev mamma så nu märker jag lättare när hormonerna spökar med mig.
 
En annan sak man är nojig över är att gubben inte ska vara i närheten. Han har inte mottagning ofta på jobbet, och inte bara det, jobbet är 30 mil bort (dels drf jag far till mamma ganska mycke istället för att vara själv hemma). Så det är klart jag blir extra nervös av den tanken. GALET nervös! Kan ju inte göra det utan honom. Aldrig. Då blåser jag fan av och går hem, HAHA. Klara, tajmade in det så bra att hon kom när han hade ledig helg. Men vem säger att jag kommer ha lika "tur" denna gång + risken att det går ännu fortare den här gången är ganska stor. Så jo, jag grubblar mycket över att jag ska behöva jaga min andre hälft.. Därför skickar jag iväg han på alla långturer med skotern nu, så han inte går miste om allt för mycket. För ju närmare mitten på april det blir, ju mer dumt blir det att åka i från varann. Ni hajjar. Sen är det bara hoppas att vår "planering" håller med allt, att denna lilla ärta håller sig till sin vecka någorlunda i alla fall ♥
 


Två stycken bilder på vecka 37 (36+0) magen och den nedanför är från vecka 36 (35+3)

 
Det händer verkligen sjuuuukt mycket varje vecka nu, storleksmässigt. Min sambo om någon märker nog det mellan sina jobb och ledigveckor, haha.. Och jag märker det som mest när jag ska göra saker och ting, blir mer och mer "handikappad" och sitter oskönt mest jämt.
 
Under mitt besök hos barnmorskan förra veckan, v.36 (35+0 besök) så hade faktiskt lillis fixerat sig och ligger långt ner, huvet var inte ruckbart alls längre! Kändes lite lagomt läskigt ändå, jag som är nog nervös, hehe. Även fast det såklart inte betyder destomera när man är omföderska, kan ändå dröja tills den kommer, men betyder i alla fall att den mår gott och är redo när den bara känner för det. Så där fick jag svar på varför jag känt alla dessa extrema ilningar där nere i alla olika ben som finns, går till och med ner till låren. Sjukt obehaglig känsla! Man får alltså ilningar när dem fixerat sig och sen vrider på huvet eller är vaken och ligger och sparkas. För jag har de nästan hela tiden när den är vaken där i magen. Som sagt super läskigt! Kände aldrig dom här ilningarna med Klara. För hon la sig bara neråt, men hon hade delvis ruckbart huvud hela tiden. Senast dagen innan hon föddes när vi hade kontroll hos BM så gick hennes huvud att röra på lite. Så jag fick aldrig såna här ilningar då.. :-) 

En av få skillnader på mina graviditeter! Jaja men den ligger ju då åt rätt håll denna vecka så det är bra. Även fast det varit statusen ganska länge, tycker den där rumpan vart uppåt nästan hela tiden.
Kurvan följer jag exemplariskt, återigen. Så gissar på att jag får en bebis till i bra storlek, inte för stor och inte för liten. För ligger verkligen PRICK på kurvan och gjort hela tiden, det känns bra ändå att den växer som den ska. Även om man nu hör titt som tätt att man har liten mage av folk man möter (mindre bekanta), så är den faktiskt enorm. Eller normal storlek då kanske jag ska säga!
Blodvärdet har jag fått buckt med och det ligger på en bra nivå igen efter några tröga veckor, men var ganska förberedd på det, för så var det sist också. Men nu är det ordnat och jag ska "tåla" att förlora 1 liter blod utan att bli helt förstörd.
Sen då vikten, +20kg. Och gissar att det hinner bli något kilo till, hehe. För nu börjar man samla på sig vatten också så man ser ut som en uppsvullen jag vet inte vad. Men har behövt den viktuppgången, inför amningen också. Vet hur fort jag tappar det igen. Men märks då att det börjar bli trångt där inne nu, för jag orkar inte lika stora portioner längre. Så man får äta mindre och oftare. Och sparkarna börjar bli ganska rejäla, man ser verkligen en fot sticka ut här och där, haha de är så gulligt..
 
Annars är måendestatusen helt åt skogen. Förkyld igen! Och nu något som liknar bihåleinflammation. Bara hoppas jag lyckas göra det man kan för att lindra den så jag slipper penicillin. För gör man det i god tid så kan man slippa... Mått åt helvete dåligt idag så nu får det gärna börja vända.
 
 
Nu fick ni en stor update om mig och magen!
1

Måste fortfarande vara ett skämt

Återigen måste jag bara dra upp det här med Hermods, studieplattformen jag använt. Vilken jävla skämt det är. Arbetar det ens någon seriös människa på det där stället? Någon som faktiskt vill vara lärare? Nämnde tidigare att jag skulle göra ett skriftligt prov. Ja det var lättare sagt än gjort. Vuxenutbildningen i Piteå hjälper mig gärna så jag får göra provet hos dem, men dem behöver ju såklart ett prov också. Och det verkar bokstavligt talat som att min "lärare" gått och dött. Alltså hallå. Jag tror på riktigt att han ignorerar mig. Skrev åt honom i princip samma dag som jag fick instruktioner av dem här i Piteå om hur jag skulle gå till väga. Det är 3 veckor sedan. Så under förra veckan fick dem på vuxenutbildningen fiska fram några andra kontaktuppgifter från Hermods eftersom jag inte får tag på karln. Det enda vi fick var en mejladress, svarar han där? Eh nope?

Och det är ju mindre troligt att han skolkat från jobbet i över 3 veckor. Så antingen är han död eller så har jag fått fetaste jävla dissen. Får man ens göra så?! Snacka om att jag kört fast. Hade ju vart ascoolt om man fick göra slutprovet innan det blir bebis här. Men går det i den här farten så kanske lagomt till årskiftet. Fyfan.. Vilket skämt att studera via Hermods.. Aldrig mera säger jag bara. Aldrig! Det är ju ett skämt hela stället.
 
 
Nu tänkte jag då ta en liten paus från virkandet och fara in till stan och fixa påskägg till påskharen och köpa lite nya garnfärger. Och just de, idag blev vårt garage färdigt också. Usch så skönt - less på att ha verktyg och skrot i hela huset. Eller ja färdigt och färdigt, vi väntar på offert om att bygga större garaget men vattenskadan är repad och det är torrt och fint där inne med nya väggar. Vi ska dock måla dem själva, då det är åldersavdrag på målning så de ersätts inte det då det är på tok för gammalt. Men det är bara spackla skarvarna och rolla rakt upp och ner. Inga konstigheter. Och absolut inte värt att leja bort för den summan.

Snö?

Typiskt aprilväder. Tror det varit alla olika väder idag, många i alla fall. Natten till idag var det typ -15 grader ute? Sen började dagen började med strålande sol och bara någon grad kallt, framåt eftermiddagen blev det mulet och deppigt och nu snöar det. Medans förra veckan och veckan därpå var så varm så hälften av all snö tinat bort och det blev snöfria vägar. Men vi tog vara på dagarna så gott vi kunde jag och Klaris.
 
Pappsen hennes for och jobbade och vi stannade hemma under helgen för en gångskull. Händer inte ofta. Men Klara var bjuden på 3-års kalas så det var ju självklart att hon skulle dit! Och vi hade en ganska mysig helg ändå. Fredag fick pigis sluta tidigare från dagis och vi käkade mellis ute i solen och tog en pulktur, sen avslutade vi dagen med våffeltillverkning. Sen lördag då blev det kalasande för hela slanten hos Tuva-Lee! Efteråt var både mamma och barn tokigt trötta, så kvällen bestod av mello-mys. Söndag var en seg dag hela dagen, men han ändå med en lekdejt med lillprinsessans kompisar. Kul hade dom då.
 
Nu ska denna morsa slänga i sig keso och ananas! Det jävlart bästa som finns på denna jord. Mmmmums. Sen blir det sova för hela slanten. Blev dåligt med sömn i helg hos mamma och full rulle med kalas och marknad osv.
 
Jag har då fått en skön kväll ikväll i alla fall, Klara somnade ovanligt tidigt efter att ha röjt med Tuva här hemma. Blir nästan lycklig när hon somnar av utmattning, då vet man att hon haft roligt. Och det är ju de man vill, att dom små liven ska ha roligt. Så jag har fått kolla en hel film i fred samtidigt som jag försökt virka ikapp på barnvagnsmobilerna. Imorgon borde jag fasiken vara färdig med Annikas, väntar bara på att ringarna ska ramla ner i brevlådan sen ska jag skicka iväg den till henne! Så kul, har verkligen hittat min grej. Mitt nya intresse helt klart.
 
Nej nu ni. Godnatt.
1