Annorlunda vecka

Den här veckan blir lite annorlunda jämfört med andra veckor vi är själva!
Blir nämligen så lyxigt att pigan bara har en dagisdag, och det är idag. Resten av veckan får hon vara ledig då vi åker upp till mamma, inte för att hon är hemma (bara det är ju super konstigt..) men jag har tänkt göra lite nytta där istället den här veckan. Så vi blir där hela den här veckan, eller i alla fall Klara, och hon klagar nog inte ett endaste dugg av att få vara hos/med mommo, Ante och Oscar den här veckan. Själv far jag hem på fredag kväll, efter att jag firat mamma lite. Hon fyllde år igår och jag känner mig så dum som inte var där! Så det måste ställas till rätta tycker jag.

Så i helg blir jag helt ensam hemma, eftersom jag ska jobba hela helgen 8-16. Det kommer ju vara jätte konstigt och läskigt och allt däremellan att komma hem till ett tomt och tyst hus. Annars möts man ju alltid av Klara när man jobbat under helgen.. Jäklarns vad glad jag kommer bli på söndag när dom kommer hem! Och Klara blir säkert också glad som får åka "pappabil" för hon tycker ju det är trist att åka mina bilar. Det går bra om pappa kör mammas bil, men helst vill hon åka pappabil 24/7. Spelar ingen roll vad jag har för jäkla bil, hon blir så arg om hon måste åka med mig. Inte ens om jag hade haft världens sportbil hade det väl vart roligt att åka mammabil. Nä man åker hellre i en Transporter. Trodde hon skulle ändra sig när vi böt bil men icket. Vilken unge man har :-)
 

Snart ska jag brassa in till Piteå och göra några småärenden innan vi far. Och så skönt, slipper tanka denna gång innan man far, bäst-gubbe man har alltså! 

Får mig direkt att tänka tillbaka på något som gav mig en tankeställare när jag läste kursen kommunikation. Att vissa, ofta män, har svårare att vara t.ex. romantisk/visa känslor genom att säga snälla saker eller sånt där ni vet, sätta ord på känslor? Och exemplet dem gav då är att de visar de på andra sätt, genom att t.ex: tanka bilen innan "hustrun" ska använda den eller andra sådana praktiska saker som visar på uppskattning. Och jag tror att det är en sån gubbe jag har! ;) 
Tror nästan jag är likadan själv faktiskt. När jag nu sitter här och funderar.

Puss på er!